Redan förra veckan berättade vår projektledare Eva om soptippen och att vi skulle åka dit och jobba vår första dag i Guatemala city. Hon berättade att vi skulle synundersöka folket som bor på soptippen, och vi hade nog egentligen inga annorlunda förväntningar mot tidigare. Visst lät det lite konstigt med att folk bodde på en soptipp, men det var inget vi reflekterade över vidare.

Förän vi kom dit. Man slogs redan i bilen av en lukt som bara blev värre ju närmre man kom. Vi hoppade av på motsatt sida av själva soptippen, och det var även på motsatt sida vi skulle jobba. Det var alltså en del av soptippen, men inte den allra värsta delen. Hela vårt gäng blev emottagna av en pastor vid namn Carlos, han tog oss in bland bostäderna på soptippen och vi blev direkt omsvärmade av flugor i mängder. Bostäderna var plåtskjul. Vi gick in i ett av dessa plåtskjul där en familj på 5 bodde - det var så litet och lågt i tak att man knappt kunde stå rakt, och detta var ändå enligt Carlos ett stort hus. 

Han berättade vidare om hur husen tidigare varit byggda av kartong, och att människorna hade "fyndat" gods på tippen som de förvarade i sina hus. Men sedan hade det börjat brinna och godsen var ofta brandfarliga, så branden hade tagit stor spridning fort och därför hade de byggt om alla husen i plåt och även separerat husen med gångar, som ni ser på bild nedan. Han visade på marken och var nöjd över asfalten som låg där, för tidigare hade det varit jordad mark.

Vi utförde inte mer än 66 synundersökningar idag, men av alla dom vi hittils undersökt var det nog dessa människor som behövde det mest. 

Vi alla gick därifrån otroligt rörda. Carlos berättade att många av barnen som bodde här mådde så dåligt att de sniffade lim för att fly tillvaron. Och så många patienter vi hade idag som var höga på lim, och så många barn som satt där på marken med lim... 

Och nu när vi är hemma efter veckornas egentligen kortaste arbetsdag, har vi pratat mycket om hur jobbigt detta var att se och hur bra vi verkligen har det i Sverige. Det är svårt att förklara denna dag med ord och bilder, egentligen måste man nästan vart där för att förstå. Men nu har ni iallafall fått en liten inblick, och jag kommer iallafall nästa gång jag stöter på ett i-landsproblem, tänka att "jag bor iallafall inte på en soptipp".

Pastor Carlos: Denna människa var SÅ FANTASTISK. Han har tillsammans med sin fru jobbat med att höja standarden för människorna på tippen under dom senaste 5 åren. Han ser tillexempel till att alla barn får mat medans deras föräldrar jobbar. Han har hjälpt ungdomar med drogproblem att ta sig ur gängkriminaliteten. Han hjälpte dom att starta upp en liten affär på tippen. Han fixade avloppen. Asfalterade vägarna. Brandsäkrare husen. Han var så högt uppskattad av alla människor där, flertalet kom fram och kramade eller highfivade honom medans vi pratade och man kände verkligen sån respekt när man lyssnade på honom. Vilken jävla människa som viger sitt liv åt att hjälpa andra trots att han själv inte tjänar något på det.

/Emma